Angelica

Nu har jag legat inlagd sen igår med smärtor i magen och ingen vet egentligen vad det är. Fick börja äta idag, efter 26 timmar, men det är skit ändå eftersom jag har så mycket mediciner i kroppen och har inte ätit någonting så mår jag bara illa och kräks (fast nu var det ett tag sedan) får nå tabletter mot illamående, så det är bra.

Snart ska mamma och Perra gå, så då blir jag ensam i min sal. Lite emsamt blir det men alla sköterskor är så snälla så man överlever. Jag har ju nu både dator, ipoden, tidningar, filmer och tre kanaler så att det blir nog bra, man orkar ju ändå inte göra någonting. Lite synd att vara ensam på en lördag bara, men det är väl min vanliga tur som spökar.

Ikväll blir det Robinson, Martin gick precis, blev så glad att han kom och va med mig, hjälpte mig hämta nyponsoppa, macka och skorpa, min frukost, lunch, middag och kvällsfika.
 Men nu blev man ensam och illamåendet stiger för varje sekund.
Men det är väl nu man känner att man lever, eller nåt.

God natt 

Skitsjuka som tvingar mig åka upp till sjukhuset. Vaknade i natt igen av världens jävla smärta i magen, så jag tog ett smärtstillande men sen kräktes jag, då tänkte jag erfaren som jag är att nu kom pillret upp så jag tog ett till och trots allt så var jag tvungen att sitta och sova för jag hade så ont. 

Känns verkligen som jag har sovit hela dagen, först från 6:30 till 10 sen från 10:15 till 12 och sen från 14:30 till 18 och jag är fortfarande aptrött. Usch, men jag känner mig väl lite bättre i magen, den intensiva smärtan dämpas av smärtstillande, så i morgon är det nog bättre. Det är så svårt när man är sjuk, med vila blir det ju bättre men ödet är liksom att om man skulle ha gått ut och aktiverat sig och sen fått världens jätteproblem med magen. 

Idag kl 1:30 am vaknade jag av världens smärta i solar plexus och den resterande mellangärdet bak till ryggen. Alltså smärtan var så brännande, så intensiv att jag knapp fick luft. Först trodde jag att jag drömde man väl uppe kunde jag knappt så och ännu mindre gå. Så jag gick direkt intill min stackars och alltid lika stöttande mamma som ringde sjukvårdsupplysningen som sa att blir smärtan värre måste jag upp till sjukhuset, då det kan vara gallan eller magkatarr som spökar. En timme tänkte jag och gick och la mig för att fem minuter senare vara tvungen att kalla hit pappa som skjutsade till sjukhuset. Där låg jag på en bår i fyra timmar med massa olika sköterskor som undersökte och tog prover fick jag åka hem med smärtstillande och järntabletter då jag lider av lågt blodtryck av någon skum anledning. 

sommar, värme och en sjudundrans kryssning i Karibien. 

Eller nej?!

jag är sämst, jag menar verkligen sämst på att blogga och fixa min blogg och lägga upp bilder och 1000 saker till som har till it-världens trendigaste nämligen bloggen. Jag skäms, men som tur har finns ju Matilda, Martins fantastiska syster som enligt mig är bloggens guru som jag måste fråga om råd nästa gång jag far 4 mil norrut.

Idag: Well, det har varit en fin dag, en lat dag, alltså en helt vanlig lördag om man bortser från the "hey of the day"-melodifestivalen! Dagen till ära blev det kött och bakadpoatis these are a few of my favorit things (från Sound of Music) och efter det har jag bara sett godis, chips och läsk, jag är en riktig gottegris ibland men låt tillägga att det bara är vid speciella tillfällen, ja jag vet här försöker jag dämpa min ångest men att övertyga mig själv om att lite guldkorn i vardagen måste man ha för att må bra. Men whata det är gott och jag är aktiv so no harm done. 

Dagens skräll:  La Voix, vinnare i melodifestivalen 2009! Jag menar, det var inget fel på låten, om man bortser från hennes osäkra röst i versen (vad mer kan man begära av en mezzosopran) Men man hade ju liksom trott på Hope and Glory (juryns favorit) eller Alcazar eller Emd eller Af Ugglas (trots att jag inte tror att den sistnämda skulle bli någon ny Waterloo) sen tar en sandviksbo hem karusellen, sockervadden och hela jävla tivolit. Otippat men absolut inte otänkbart. 
Märkvärt var iaf att i år hade vi ett starkt startfält i melodisetivalen jag tyckte lätt om 6-7 låtar och hade seriöst svårt att tippa en klar vinnare, förra årets självklara stjärna C. Perelli var ju klasklar som vinnare, likaså Carola, Afrodite, Jill Johnsson, Roger "fjädermannen" Pontare, Martin Stenmark, The Ark m.fl men i årets upplaga kändes finalen inte lika avgjort vilket i sin tur ledde till dett rafflande upplösning som blev till följd av ett spännande likväl som spretande startfält i årets upplaga av "Sveriges största folkfest"
 
Jag hatrar dock att jag inte kan springa, min favorit syssla när det kommer till träning. Jag har fått tagit långa promenader för att stilla min hunger efter att dra på mig löpardojjorna och låta adrenalinet pumpa i takt till ipoden. Men att springa med min förskylning och min tidigare infektierade fot (som jag fick i Karibien och var tvungen att uppsöka båtens läkare för medicinering) vore oklokt och kunde vara ett steg närmare döden. Jag är väldigt försiktig när det gäller sjukdom och träning, genom att ajg har i princip världens mest sköra imunförsvar så när jag blir förkyld vara det istället för några dagar som en vanlig förkylning kan göra hos normala, stannar min i tre veckor. Har man den vetskapen är man försiktig. Det var jag inte förrut och se på mig nu, - en stamkund på södertulls hälsocentral som har en bitter kamp mot kropp och själ (och öron-näsa-halsmottagningen på Gävle sjukhus)

Nu blir det en promenad med Amy och Martin runt Gävles gator. Sen vä'ntar min säng och imorgon är en ny dag som jag hoppas att jag får tillbringa i Hemlingbyspåren med Amy och Martin, men you never know. Jag menar eftersom La Voix vann idag kan ju morgondagen bli lika otippad, jag kanske hamnar i Sandviken och gör Martingubben glad med att följa på Saik match. 

Natti Natti

 

Det är med ett visst vemod i halsen jag säger att jag är tillbaka, skulle lätt kunna packa väskan igen och åka tillbaka till NYC och Karibien, jag har verkligen haft det toppen. Träffat underbara människor, sett fantastiska stränder, shoppat till max i the big city. Jag har åkt scooter med hovmästaren som var size big utan hjälm på Curacao, dansat YMCA dansen med ett gäng amerikaner i åldern 12 till 70 på båten. Simmat med vrak, träffat delfiner och allt annat som jag har skrivit om. 

Så nu har man kommit till slutet, men för mig är det bara början. Även fast vi reser idag så kommer jag tillbaka till detta land jag kommit att älska. Jag har kommit hem. Allt skitsnack om att USA är en utopi och att verkligheten inte är så idyllisk har jag kunnat krossat. Det finns ingenting jag inte gillar med USA, jo en sak och det är att jag måste åka hem, men som tur är kommer jag tillbaka och det är snart. Det finns inget förutom nära och kära som håller mig kvar i det lilla landet lagom, som jag nu insett att jag inte hör hemma i. Jag är inte lagom, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Här existerar ingen jantelag och som individualist tycker jag det är skönt att bara behöva bry sig om sig själv och dem man är mån om. Även fast det är tufft då man alltid måste slå sig fram och ha armbågarna utåt så väljer man själv. Allt är tillåtet och men behöver aldrig känna skuld för man själv har det bra eller har lyckats. Sympati och medlidande? Visst, men skuld, NEJ. 
Här är man den man är, utan inre tävlan. Står man och sjunger högt i subwayen till Harlem så fine, det är okej, ingen tycker man är skum, läskig, psyko, utan alla sköter sitt utan att hela tiden. 
Nu krävs bara lite charm så jag kan övertyga min kära Martin av att här måste vi bo. Jag har ändrat mig, jag skulle kunna bo i vilket håla som helst bara jag fick bo här. Där med basta!

Hade jag ingen hemma som typ pappa, Martin med familj, Amy och alla andra vänner och bekanta skulle jag lätt antingen stanna eller åka på en till kryssning. Jag kommer aldrig vilja göra något annnat, charter, nej tack. Kryssning, hell yeah! Bästa sättet att uppleva, se och träffa. Har så fina minnen från kryssningen, moppe turen på Curacao med min speedracing förande hovmästare, snorklingen vid vraken med Pat och Bob på Barbados, mammas lycka med mötet med delfinen Al på B.V.I, regnskogen och duschen från vattenfallet i Grenada, strandlycka på Aruba, volleyboll med tyskarna på däck, måltiderna med Ingalill och Sven, dansen till YMCA jag ensam med 30 amerikaner, min titt i en av rummen på 10onde våningen, penthouse. Det finns miljoner saker till som jag alltid kommer minnas men det blir tråkigt att läsa.
Jag sa så till mamma jag trodde aldrig att det skulle bli så lyckat som det blev och jag är så tacksam över att jag har fått uppleva allt. Tack mamma och pappa, ni är bäst, jag älskar er!

Om ni undrar över min överskrift, jag och Ed Hardy så är det min nya it-tröja som jag köpte för 450 spänn, inte som hittat men cool är den hur som helst. Förövrigt har jag shoppat loads, och för inte en allt för stor penning. 

Nu har jag hittat hem, trivs som fisken i vattnet bland alla butiker, dofter, hus, manniskor och musikochfilm liv. I love it. Har pa denna korta tid hunnit med empire state building, 86te vaningen och tagit staten island ferry for att se frihetsgudinnan och ellis island. Igar var vi och at i chinatown for bara 3.50 jattegott, varsta thailand! Var aven en stund i little italy. Har hunnit inkopa jacka, bikini, skor, byxor tva trojor mm, allt som allt 1300 kr, toppen for en snaljap! min laddare funkar inte i staterna nu nar amn antligen har fatt tillgang till fritt internet, men ska formodligen kopa en annan adapter.
2min kvar pa lanedatorn pa ny public libary
Got to go
Hugs

Har spenderat en heldag pa sjon och mar toppen har brant oss lite grann men har det bra trots allt vi ska ivag och ata var sista middag pa restaurangen, 5 ratter igen!
Lev val, sa syns vi om en vecka sisodar

Idag är en utav två dagar som vi ska tillbringa på havet, så därför ska jag verkligen ta mig tid och skriva om våra äventyr här i paradiset. Pappa gav mig ett jättebra tips, att jag skulle skriva först ett word dokument för att senare lägga in det i resedagboken. På så vis kan meddelandet blir längre och RÄTTstavat! Vilkethar blivit lite si och så med det.
Aktuell position: Någonstans mellan Grenada och Curacau runt oss är det bara vatten, vatten och vatten, och vattnet finns inte bara runt oss det har även kommit ovanifrån, vilket är synd då detta var den dag jag och mamma verkligen hade planerat att sola, alla kommer tro att jag har varit 10 dagar i Kiruna istället för 10 dagar i Karibien, visst har jag fått lite färg men jag hade hoppats att det skulle bli mer. Men färgen är inte det viktigaste, det är ju upplevelsen i sig som är det primära.

För att dra det långa kort så ska jag försöka att summera de dagar som jag inte skrivit om. Vi landade ju som sagt i Puerto Rico efter en låååång flygresa, där både Eifeltornet (på håll) och U.S army-män (Atlanta) blev sett. Och inte nog med att jag blev visiterad på alla flygplatser including Arlanda, varit nära att behöva betala 300 dollar för odeklarerad frukt i min resväska som jag, 15 timmar tidigare lagd i brist av plats i handbagaget. Trots att jag sa att jag inte visste om jag hade äpplen i väskan hörde han mig inte och blev rasade och jag stod, snål som jag är, gråtfärdig i tron om att jag skulle behöva betala nästan 3000 spänn för lite frukt. Men som tur var hade han sympati för att jag rest så långt och var så trött. Väl framme trodde jag allt var frid och fröjd tills jag öppnade min svarta väska och jag kände en stark konstig lukt och tog upp mina kläder och såg att hälften var brunfläckiga. Man kunde känna en aning vanilj på och inne i väskan och min första tanke var tänk om det är min vaniljdoft som jag hade i sminkväska men eftersom den inte lukade eller var fläckig så kom det utifrån men väl på båten fick jag lämna in allt smutsigt i deras tvätt och nu är allt frid och fröjd.

Första dagen på båten gick vi runt och kollade läget, det finns allt, en smyckes affär, klädaffär, smink/parfymaffär och en spritbutik, ett casino som är svinkallt, min teori är att folk blir så svettiga av upphetsning när dem spelar att dem måste kylas ner. Vi har även tre pooler varav två är utomhus, tre bubbelpooler och spa, Vi har golfsimulator, volleybollplan, basketplan och joggingbana samt gym (som jag och mamma senare ska besöka). Bibliotek, kortrum, teater (mamma och jag har sett två uppsättningar), biograf, nattklubb, dansbana och en stor scen med liveband på pooldäck. Och om man tröttnar på alla dem aktiviteterna anordnar the staff tävlingar såsom ”name the tune” (som jag vann idag, då det var Beatleslåtar, 20 av 20, pappa jag vet att du är stolt!) golfputtartävling och just nu ska dem ha någon man tävling vid namn ”king of the galaxy”. Och om man blir hungrig av alla aktiviter så finns det en hamburgerbar, pizzabuffé, pastabuffé och en annan buffé med olika rätter varje dag, kina, sushi, u name it. Och dessertälskare som jag är finns det såklart en buffé av det också. Frukosten har i princip lika många rätter bara det att pastan, pizzan och kina har bytts ut mot pannkaka, vofflor, fattiga riddare, yoghurt, musli och såklart ägg, bacon, baked beans, corn beef hash, bagels, eggmuffin osv. Middag då? Fem rätter om man vill och jag menar det är inte köttbullar och makaroner, utan det är entrecote, bakadpotatis, crepe suzette, creme bruler ja fin middag. 
Alla människor är helt underbara, amerikanarna är ju ett folk för sig, gillar dem starkt, så modiga, ingen ”skam” i kroppen, dem hörs och syns. Samtidigt som dem säger var dem tycker, går dem alltid med ett leende på läpparna och pratar glatt med en, ni vet, hejjar i korridoren, pratar om dem sitter bredvid en och är inte rädd att dra en rumba på dansgolvet. Både mamma och jag upplever att vi pratar så mycket engelska att det är svårt att hitta svenska ord ibland. Inatt drömde jag till och med på engelska.

Nog pratat om båten jag tror att ni get the point det finns en hel del grejer att göra. Men äventyrare som mamma och jag är går vi iland istället för att utnyttja båtens faciliteter. Vårt första stopp var BVI och Tortula där mamma fick ”öppna” sin present vid frukost som hon fick från mig och pappa och började gråta av lycka då jag berättade att hon skulle få simma med delfiner kl 13:00. Vi klev av vid 08.00 tiden och strosade runt i det varma vädret och i väntan på bussen träffade vi Pat och Bob, som också skulle blada med delfiner, vi blev bekanta och snorklade på barbados med dem. Mammas delfin som ”skjutsade” henne hette Al och det blev ju en dröm som gick i uppfyllelse. Dag 2 var vi på St. Marteen där vi badade och hade planerat att shoppa för det var så ”billigt” trodde vi, men inte sa nicke samma priser som över allt annat, men mamma köpte dock en parfym, CKs nya. Dagen efter hamnade vi på St. Lucia där vi hade bokat en tour ” Beach Break” men eftersom båten tjärnar på att vi köper tours så blir det den sämsta och närmaste stranden, men very well, till skillnad från bönan och vårvik är det ju paradisstränder. 
Av alla fem öar vi har besökt hittils tycker både mamma, jag, Ingalill (som hälsar!) och Sven (våra nyfunna vänner från Katrineholm) att Grenada har varit bäst. I princip det vackraste jag har sett, så grön och bergigt. Vi var i en fantastisk regnskog som jag berättade om och hela upplevelsen var super. 
En sak som jag finner lite jobbigt ibland är att alla tittar, jag menar jag är lång och i deras ögon ovanlig så därför får man jättemycket uppmärksamhet, dem tutar, ger slängkyssar, säger att man är vacker, busvisslar mm, men jag bara går vidare och ignorerar, jag har min Martin och ingen kan slå honom, så de så!

Till sist vill jag önska alla där hemma ett fortsatt trevligt sportlov /jobbvecka, lev väl nära och kära.
Vi hörs,

Ja det är nästan att man tappar bort svenska ord för man pratar så mycket engelska men det är ju inte så konstigt också eftersom 80 % typ är Amerikanare, vi är dock en stark union om 8 svenskar varav två vi har blivit riktigt bekanta med, Ingalill och Sven. 

Igår var vi på barbados och strosade runt på eftermiddagen och på förmiddagen snorklade vi vid två vrak, läskigt men spännande och en aning fascinerande också. Jag trode inte att jag skulle våga men väl i var det fantastiskt inte alls så mörk och dödligt som jag trott.
Idag har både mamma och jag fått en upplevelse utöver det vanliga här i grenada, vi har gått i regnskogen och badat i vettenfall, vattnet var aldeles friskt och klart.Snart ska vi tillbaka till båten och sola lite, och bara i dem tre pooler (6bubbelpooler) som vi har, det blir nästan lite som hem bara lite lyxigare, alla är jättetrevliga och vår betjänt Antonio plockar och donar, jobbar typ hela tiden för vårt välbeffnande, vi tycker lite synd om honom. 
Maten är super, 5 rätter till middag :O fast man äter bara två-tre och lunchbuffe, frukostbuffe och bakverk i överflöd.

Vädert då? tja vad sägs som 30 grader sol? hörde att ni hade riktigt dåligt väder i sverige. Men ni går väl också mot ljusare tider snart.

Imorgon är det en heldag på havet som gäller, sen väntar Aruba!

Lev väl alla hemma!

Åh det låter ju så ledsamt men sanningen stirrar mig snart i ansiktet, på torsdag sitter jag på flyget till Puerto Rico, för att sedan vara borta tre veckor, TRE VECKOR, och min största fundering är att "så länge har jag aldrig varit ifrån Martin" men vi diskuterade det idag och kom fram till att han skulle ju ändå jobba i princip varje dag, så tiden kommer nog gå fort. Sen får han ju presenter från "the city" (alias NYC). Men varje stund vi är ifrån varandra känns det vemodigt och jag vet att saknaden kommer bli stor men vi vet ju att den som väntar på nå gott väntar aldrig för länge.

Vilka namn det finns på Gefle Dagblads nyfödda sida, kul och heta Carl Calle då, man blir nästan mer förvånad att se nyfödda som heter Emma eller Robin än barn som heter Etty och Viking, men men tiden går ju framåt. 

Gosh, nu har jag skaffat blogg, sen och långsam som jag alltid är när det kommer till digitala nymodigheter, allt i hela mitt liv har jag skaffat på "efterhand"  ta exempelvis pokemon, skaffade kort när jag åkte till Grekland, två veckor senare var skiten utdöd, så nu har jag trettio meningslösa kort som bara samlar damm, en annan grej lika meningslös POGGS! han knappt komma ut från affären tills det fanns på "utelistan" och tamagotchis var det nya modet, då bestämde jag mig jag ska aldrig skaffa någonting bara för det är inne, och det har jag inte gjort förrän nu, 12 år  och miljoner inne och ute listor senare med en alldeles egen blogg, men varför? Med lite övertalning från Martin och ett lite intresse i vad mina kamrater från Vasa gör nu för tiden bestämde jag mig för att en gång för alla vara inne i tiden.