Angelica

DET JAG DOCK HATADE VAR HEMRESAN! låååång två dagar tog det, det var meningen att vi skulle åka med det opunktliga Air France den 10 mars och mamma och jag kom till JFK med alla våra fem tunga väskor kl 14 (amerikansk tid) flyget skulle gå kl 20:15 och boardingen skulle vara kl 19:45 typ. 20:30 sa dem på franska, "vi har ett tekninskt problem som vi håller på att åtgärda" och den jävla kommentaren spelade dem upp för oss varje halvtimme till kl 22.30 då dem ändrade meddelandet och sa istället "flyget has been cancelled" Panik och ilska uppkommer och vi får åka till ett närliggande hotell för att sova över, utan någon som helst information om när vårt flyg dagen efter ska gå. Så mamma kliver upp 06:45 för att traska ner till informationsdiken på hotellet där hon får reda på att kl 11:00 kommer en buss som tar oss till JFK och vårt plan kommer att avgå mellan 12 och 13. Skönt, tänker vi så väl nere kl. 11 säger dem att nej det går ingen buss kl 11 och ni har inget plan timmen senare. Bussen går kl 12 och sen vet vi inte mer" Väl framme började den eviga väntan del 2, till att börja med hittade inte Air France något plan till Sthlm och alla till CDG (paris) var fullt, typ. Och jag, sur som jag var sa att jag vill hem och det är nu, ge mig ett plan som tar mig hem snabbt. Jag hatar liksom att vara mellan två ställen. Till slut efter 45 minuters fel med fummel france fick vi tag på ett plan till Helsingfors som skulle gå 18:45, så vi var tvungna att traska runt i sex timmar för att ta ett plan som skulle ta ytterligare 7:30 timme, för att senare hinna med ett plan till Sthlm. Jag kan säga en sak att efter den flygresan med endast 2 timmars sömn var man rätt mör och irriterad så att upptågen till gävle gick 2 timmar efter vi hade landat blev bara grädde på moset .  

Och nu ligger man här, hemma i min säng, förkyld och trött, Martin väckte mig 09:30 (normalt sett kanske sent för mig) och jag svär det kändes som kl var 3 på natten/morgonen men för mig är det den riktiga tiden, jag är ju sex timmar före, så denna jetlag kommer nog sitta i ett tag. 

Det är underligtpå dessa tre veckor som jag var varit utomlands känns det som om jag har blivit mer världsvan och Sverige har krympt, Sthlm känns litet och tråkigt, men så bli det väl automatiskt när man känner sig hemma I New York.

Bilder på allt jag har köpt kommer så småningom, men nu ska jag ta och sova, det är ju inte ens lunchtid för mig än men ändå har jag hunnit med lång promenad med Amy på 8-9 km, tänkte springa med jetlagen och min förkylning och magont gjorde att jag tänkte om. Jag ar städat hela lägenheten och duschat, så nu är jag nöjd för idag.