On the sea
Idag är en utav två dagar som vi ska tillbringa på havet, så därför ska jag verkligen ta mig tid och skriva om våra äventyr här i paradiset. Pappa gav mig ett jättebra tips, att jag skulle skriva först ett word dokument för att senare lägga in det i resedagboken. På så vis kan meddelandet blir längre och RÄTTstavat! Vilkethar blivit lite si och så med det.
Aktuell position: Någonstans mellan Grenada och Curacau runt oss är det bara vatten, vatten och vatten, och vattnet finns inte bara runt oss det har även kommit ovanifrån, vilket är synd då detta var den dag jag och mamma verkligen hade planerat att sola, alla kommer tro att jag har varit 10 dagar i Kiruna istället för 10 dagar i Karibien, visst har jag fått lite färg men jag hade hoppats att det skulle bli mer. Men färgen är inte det viktigaste, det är ju upplevelsen i sig som är det primära.
För att dra det långa kort så ska jag försöka att summera de dagar som jag inte skrivit om. Vi landade ju som sagt i Puerto Rico efter en låååång flygresa, där både Eifeltornet (på håll) och U.S army-män (Atlanta) blev sett. Och inte nog med att jag blev visiterad på alla flygplatser including Arlanda, varit nära att behöva betala 300 dollar för odeklarerad frukt i min resväska som jag, 15 timmar tidigare lagd i brist av plats i handbagaget. Trots att jag sa att jag inte visste om jag hade äpplen i väskan hörde han mig inte och blev rasade och jag stod, snål som jag är, gråtfärdig i tron om att jag skulle behöva betala nästan 3000 spänn för lite frukt. Men som tur var hade han sympati för att jag rest så långt och var så trött. Väl framme trodde jag allt var frid och fröjd tills jag öppnade min svarta väska och jag kände en stark konstig lukt och tog upp mina kläder och såg att hälften var brunfläckiga. Man kunde känna en aning vanilj på och inne i väskan och min första tanke var tänk om det är min vaniljdoft som jag hade i sminkväska men eftersom den inte lukade eller var fläckig så kom det utifrån men väl på båten fick jag lämna in allt smutsigt i deras tvätt och nu är allt frid och fröjd.
Första dagen på båten gick vi runt och kollade läget, det finns allt, en smyckes affär, klädaffär, smink/parfymaffär och en spritbutik, ett casino som är svinkallt, min teori är att folk blir så svettiga av upphetsning när dem spelar att dem måste kylas ner. Vi har även tre pooler varav två är utomhus, tre bubbelpooler och spa, Vi har golfsimulator, volleybollplan, basketplan och joggingbana samt gym (som jag och mamma senare ska besöka). Bibliotek, kortrum, teater (mamma och jag har sett två uppsättningar), biograf, nattklubb, dansbana och en stor scen med liveband på pooldäck. Och om man tröttnar på alla dem aktiviteterna anordnar the staff tävlingar såsom ”name the tune” (som jag vann idag, då det var Beatleslåtar, 20 av 20, pappa jag vet att du är stolt!) golfputtartävling och just nu ska dem ha någon man tävling vid namn ”king of the galaxy”. Och om man blir hungrig av alla aktiviter så finns det en hamburgerbar, pizzabuffé, pastabuffé och en annan buffé med olika rätter varje dag, kina, sushi, u name it. Och dessertälskare som jag är finns det såklart en buffé av det också. Frukosten har i princip lika många rätter bara det att pastan, pizzan och kina har bytts ut mot pannkaka, vofflor, fattiga riddare, yoghurt, musli och såklart ägg, bacon, baked beans, corn beef hash, bagels, eggmuffin osv. Middag då? Fem rätter om man vill och jag menar det är inte köttbullar och makaroner, utan det är entrecote, bakadpotatis, crepe suzette, creme bruler ja fin middag.
Alla människor är helt underbara, amerikanarna är ju ett folk för sig, gillar dem starkt, så modiga, ingen ”skam” i kroppen, dem hörs och syns. Samtidigt som dem säger var dem tycker, går dem alltid med ett leende på läpparna och pratar glatt med en, ni vet, hejjar i korridoren, pratar om dem sitter bredvid en och är inte rädd att dra en rumba på dansgolvet. Både mamma och jag upplever att vi pratar så mycket engelska att det är svårt att hitta svenska ord ibland. Inatt drömde jag till och med på engelska.
Nog pratat om båten jag tror att ni get the point det finns en hel del grejer att göra. Men äventyrare som mamma och jag är går vi iland istället för att utnyttja båtens faciliteter. Vårt första stopp var BVI och Tortula där mamma fick ”öppna” sin present vid frukost som hon fick från mig och pappa och började gråta av lycka då jag berättade att hon skulle få simma med delfiner kl 13:00. Vi klev av vid 08.00 tiden och strosade runt i det varma vädret och i väntan på bussen träffade vi Pat och Bob, som också skulle blada med delfiner, vi blev bekanta och snorklade på barbados med dem. Mammas delfin som ”skjutsade” henne hette Al och det blev ju en dröm som gick i uppfyllelse. Dag 2 var vi på St. Marteen där vi badade och hade planerat att shoppa för det var så ”billigt” trodde vi, men inte sa nicke samma priser som över allt annat, men mamma köpte dock en parfym, CKs nya. Dagen efter hamnade vi på St. Lucia där vi hade bokat en tour ” Beach Break” men eftersom båten tjärnar på att vi köper tours så blir det den sämsta och närmaste stranden, men very well, till skillnad från bönan och vårvik är det ju paradisstränder.
Av alla fem öar vi har besökt hittils tycker både mamma, jag, Ingalill (som hälsar!) och Sven (våra nyfunna vänner från Katrineholm) att Grenada har varit bäst. I princip det vackraste jag har sett, så grön och bergigt. Vi var i en fantastisk regnskog som jag berättade om och hela upplevelsen var super.
En sak som jag finner lite jobbigt ibland är att alla tittar, jag menar jag är lång och i deras ögon ovanlig så därför får man jättemycket uppmärksamhet, dem tutar, ger slängkyssar, säger att man är vacker, busvisslar mm, men jag bara går vidare och ignorerar, jag har min Martin och ingen kan slå honom, så de så!
Till sist vill jag önska alla där hemma ett fortsatt trevligt sportlov /jobbvecka, lev väl nära och kära.
Vi hörs,
Aktuell position: Någonstans mellan Grenada och Curacau runt oss är det bara vatten, vatten och vatten, och vattnet finns inte bara runt oss det har även kommit ovanifrån, vilket är synd då detta var den dag jag och mamma verkligen hade planerat att sola, alla kommer tro att jag har varit 10 dagar i Kiruna istället för 10 dagar i Karibien, visst har jag fått lite färg men jag hade hoppats att det skulle bli mer. Men färgen är inte det viktigaste, det är ju upplevelsen i sig som är det primära.
För att dra det långa kort så ska jag försöka att summera de dagar som jag inte skrivit om. Vi landade ju som sagt i Puerto Rico efter en låååång flygresa, där både Eifeltornet (på håll) och U.S army-män (Atlanta) blev sett. Och inte nog med att jag blev visiterad på alla flygplatser including Arlanda, varit nära att behöva betala 300 dollar för odeklarerad frukt i min resväska som jag, 15 timmar tidigare lagd i brist av plats i handbagaget. Trots att jag sa att jag inte visste om jag hade äpplen i väskan hörde han mig inte och blev rasade och jag stod, snål som jag är, gråtfärdig i tron om att jag skulle behöva betala nästan 3000 spänn för lite frukt. Men som tur var hade han sympati för att jag rest så långt och var så trött. Väl framme trodde jag allt var frid och fröjd tills jag öppnade min svarta väska och jag kände en stark konstig lukt och tog upp mina kläder och såg att hälften var brunfläckiga. Man kunde känna en aning vanilj på och inne i väskan och min första tanke var tänk om det är min vaniljdoft som jag hade i sminkväska men eftersom den inte lukade eller var fläckig så kom det utifrån men väl på båten fick jag lämna in allt smutsigt i deras tvätt och nu är allt frid och fröjd.
Första dagen på båten gick vi runt och kollade läget, det finns allt, en smyckes affär, klädaffär, smink/parfymaffär och en spritbutik, ett casino som är svinkallt, min teori är att folk blir så svettiga av upphetsning när dem spelar att dem måste kylas ner. Vi har även tre pooler varav två är utomhus, tre bubbelpooler och spa, Vi har golfsimulator, volleybollplan, basketplan och joggingbana samt gym (som jag och mamma senare ska besöka). Bibliotek, kortrum, teater (mamma och jag har sett två uppsättningar), biograf, nattklubb, dansbana och en stor scen med liveband på pooldäck. Och om man tröttnar på alla dem aktiviteterna anordnar the staff tävlingar såsom ”name the tune” (som jag vann idag, då det var Beatleslåtar, 20 av 20, pappa jag vet att du är stolt!) golfputtartävling och just nu ska dem ha någon man tävling vid namn ”king of the galaxy”. Och om man blir hungrig av alla aktiviter så finns det en hamburgerbar, pizzabuffé, pastabuffé och en annan buffé med olika rätter varje dag, kina, sushi, u name it. Och dessertälskare som jag är finns det såklart en buffé av det också. Frukosten har i princip lika många rätter bara det att pastan, pizzan och kina har bytts ut mot pannkaka, vofflor, fattiga riddare, yoghurt, musli och såklart ägg, bacon, baked beans, corn beef hash, bagels, eggmuffin osv. Middag då? Fem rätter om man vill och jag menar det är inte köttbullar och makaroner, utan det är entrecote, bakadpotatis, crepe suzette, creme bruler ja fin middag.
Alla människor är helt underbara, amerikanarna är ju ett folk för sig, gillar dem starkt, så modiga, ingen ”skam” i kroppen, dem hörs och syns. Samtidigt som dem säger var dem tycker, går dem alltid med ett leende på läpparna och pratar glatt med en, ni vet, hejjar i korridoren, pratar om dem sitter bredvid en och är inte rädd att dra en rumba på dansgolvet. Både mamma och jag upplever att vi pratar så mycket engelska att det är svårt att hitta svenska ord ibland. Inatt drömde jag till och med på engelska.
Nog pratat om båten jag tror att ni get the point det finns en hel del grejer att göra. Men äventyrare som mamma och jag är går vi iland istället för att utnyttja båtens faciliteter. Vårt första stopp var BVI och Tortula där mamma fick ”öppna” sin present vid frukost som hon fick från mig och pappa och började gråta av lycka då jag berättade att hon skulle få simma med delfiner kl 13:00. Vi klev av vid 08.00 tiden och strosade runt i det varma vädret och i väntan på bussen träffade vi Pat och Bob, som också skulle blada med delfiner, vi blev bekanta och snorklade på barbados med dem. Mammas delfin som ”skjutsade” henne hette Al och det blev ju en dröm som gick i uppfyllelse. Dag 2 var vi på St. Marteen där vi badade och hade planerat att shoppa för det var så ”billigt” trodde vi, men inte sa nicke samma priser som över allt annat, men mamma köpte dock en parfym, CKs nya. Dagen efter hamnade vi på St. Lucia där vi hade bokat en tour ” Beach Break” men eftersom båten tjärnar på att vi köper tours så blir det den sämsta och närmaste stranden, men very well, till skillnad från bönan och vårvik är det ju paradisstränder.
Av alla fem öar vi har besökt hittils tycker både mamma, jag, Ingalill (som hälsar!) och Sven (våra nyfunna vänner från Katrineholm) att Grenada har varit bäst. I princip det vackraste jag har sett, så grön och bergigt. Vi var i en fantastisk regnskog som jag berättade om och hela upplevelsen var super.
En sak som jag finner lite jobbigt ibland är att alla tittar, jag menar jag är lång och i deras ögon ovanlig så därför får man jättemycket uppmärksamhet, dem tutar, ger slängkyssar, säger att man är vacker, busvisslar mm, men jag bara går vidare och ignorerar, jag har min Martin och ingen kan slå honom, så de så!
Till sist vill jag önska alla där hemma ett fortsatt trevligt sportlov /jobbvecka, lev väl nära och kära.
Vi hörs,
Kommentarer
Trackback
