Back för en sisodär en vecka sedan.
My god kan man vara en mer seg blogger than I am?
Skulle inte tro det broo.
Hur som helst har jag kommit hem från Tännis, där jag har spenderat fem mysiga dagar med Martin och hans familj. Inte sol varje dag men jag är van med att ha lite av och till väder från Åre.
Jga har alltid vetat att min pojkvän är Norrsundets svar på Fredrik Sträng, en riktig äventyrare men jag bettar att hans och min 6 timmar långa slättförs skidåkning upp för två berg slår det mesta. Mäktigt (och en aning jobbigt för en oarm tränad kvinna i sina annars bästa år) Inte nog med att det var vackert på de båda bergstopparna Svansjökläppen och Gråstötet (annars känd som dödsstöten, efter 4 timmars klättring vandrig och längdskidåkning) M och jag fick även skåda renar, visst livs levande och på nära håll, fick kanska bra bilder på fegisarna.
en jättekul resa där längskidåkerskan i mig fick yttra sitt sanna ansikte.
Man brukar säga att man lär sig något nytt varje dag och det finns främst fyra saker jag har lärt mig under denna resa:
1. Man ska aldrig lita på en rookie till liftvärd, speciellt inte sånna med vantar (Vantmannen i Tänndalen- be aware säger jag)
2. Min vän heter inte knappliften.
3. Det finns en friluftsmänniska/äventyriska i mig, som inte bara är grym på utförsåkning utan även på längd, bergsklättring och snötrampning.
4. Jag HATAR Pistvakt av hela mitt okomiska hjärta (om nu det är roligt att se en tre timmars, 22 avsnitt film som handlar om tre ungkarsmän, som inte är så unga och bor med sin mamma och pratar ett obegripligt språk och kör en ockelbo skoter och dricker hembränt i Bodegan med någon Bengt-Hans.) Hela grejen går ut på att den älsta brodern är räddaren i nöden till alla turister som kommer till Svartlien och lillbrodern Olle är den mesiga pysen som är för fjantig för att åka den oranga skotern och får istället åka skidor när bröderna ska göra sin dagliga väderleksrapport. Alla 5 som bor i det lilla svarta hålet i norrland är livrädda för någonting som heter bjärven och tjatar något så i i norden om detta jävla djur.
Men trots min agg mot Pistvakt så hade jag en underbar vecka med fam Löf.
Tack!
Matilda njuter av solen vid den lilla timmrade stugan.
Skulle inte tro det broo.
Hur som helst har jag kommit hem från Tännis, där jag har spenderat fem mysiga dagar med Martin och hans familj. Inte sol varje dag men jag är van med att ha lite av och till väder från Åre.
Jga har alltid vetat att min pojkvän är Norrsundets svar på Fredrik Sträng, en riktig äventyrare men jag bettar att hans och min 6 timmar långa slättförs skidåkning upp för två berg slår det mesta. Mäktigt (och en aning jobbigt för en oarm tränad kvinna i sina annars bästa år) Inte nog med att det var vackert på de båda bergstopparna Svansjökläppen och Gråstötet (annars känd som dödsstöten, efter 4 timmars klättring vandrig och längdskidåkning) M och jag fick även skåda renar, visst livs levande och på nära håll, fick kanska bra bilder på fegisarna.
en jättekul resa där längskidåkerskan i mig fick yttra sitt sanna ansikte.
Man brukar säga att man lär sig något nytt varje dag och det finns främst fyra saker jag har lärt mig under denna resa:
1. Man ska aldrig lita på en rookie till liftvärd, speciellt inte sånna med vantar (Vantmannen i Tänndalen- be aware säger jag)
2. Min vän heter inte knappliften.
3. Det finns en friluftsmänniska/äventyriska i mig, som inte bara är grym på utförsåkning utan även på längd, bergsklättring och snötrampning.
4. Jag HATAR Pistvakt av hela mitt okomiska hjärta (om nu det är roligt att se en tre timmars, 22 avsnitt film som handlar om tre ungkarsmän, som inte är så unga och bor med sin mamma och pratar ett obegripligt språk och kör en ockelbo skoter och dricker hembränt i Bodegan med någon Bengt-Hans.) Hela grejen går ut på att den älsta brodern är räddaren i nöden till alla turister som kommer till Svartlien och lillbrodern Olle är den mesiga pysen som är för fjantig för att åka den oranga skotern och får istället åka skidor när bröderna ska göra sin dagliga väderleksrapport. Alla 5 som bor i det lilla svarta hålet i norrland är livrädda för någonting som heter bjärven och tjatar något så i i norden om detta jävla djur.
Men trots min agg mot Pistvakt så hade jag en underbar vecka med fam Löf.
Tack!
Matilda njuter av solen vid den lilla timmrade stugan.
Kommentarer
Postat av: Mattan
Haha den stackars pojken kommer jag nog inte glömma i första taget även om livet går vidare.. ;)
Trackback
