Angelica

Detta dag har i princip bara bestått av undersökningar, gastroskopin överlevde jag med näppe, var lite obehagligt men väldigt coolt att se in i mig liksom, Rektroskopin var snäppet värre när det kommer till smärtan, speciellt när dem blåste in luft i tarmen, kändes som hela blidtarmen skulle explodera. Men jag var klar vid nio med beskedet att jag har kronisk refluxsjukdom och magkatarr, urinvägsinfektionen är nog borta nu tror jag.
Men skönt att jag fick konkreta bevis att du har det, det och det. Istället för att bli behandlat för 1000 andra saker.
Idag ska jag åka hem och det ska vi fira med våfflor, då det är den våffeldagen idag, de fettisdagen, julafton och min födelsedag är de bästa på hela året, nästan iaf. Jag älskar våfflor, men i lagom mängd.

Är den inte fascinerande, min granne som legat och skrikit i 3 dagar vet fortfarande inte vart hon är trots att sköterskorna har talat om det. Tjuvlyssnade lite på samtalet,
-Vet du vart du är?
Nej
-Ingen aning?
Nee
-Du är på sjukhuset?
Va är jag?
- Ja och du har varit här i flera dagar nu
har jag?
-Jaa
säger du det. "

Jag vet inte, jag borde tycka synd om henne, men jag tycker hon mest är irriterande och rolig. Kanske känner såhär eftersom hon åtskilliga gånger har väckt mig med sitt skrik.

Men snart slipper jag bli väckt av grannen, thank god for that.
Nu ska det bli skönt att duscha, jag är läskig nu, men mitt hår lär väl älska att man inte övertvättar det som det ibland kan hända att jag gör.

Jag slog två flugor i en smäll idag, jag hade sedan tidigare blivit kallad till matsrype och svalg röntgen och det visade sig vara idag och svag som jag är fick jag åka rullstol ner till 4an och när skulle dem röntga mig stående med någon tjock vätska som jag skulle svälja gång på gång. Hon som gav mig drickan sa först att det smakade som fil med vanilj, jag bara, åh gott det kan behövas då jag måste svälja detta 20 gånger för att få alla bilder. Som fan att det smakade vaniljfil, snarare mosad aphjärna. Usch va äckligt det var, tillslut tänkte jag bara säga, nej jag grejar inte detta nå mer, låt mig gå. Du vet den känsla när man har utsatt sig för något obehagligt och man tror att detta blir den sista gången och tycker att det är skönt att det är över snart, den känslan fick jag säkert 15 gånger under den halvtimmen.
Läkaren bara, ja också en klunk till, en klunk till, efter tio svep tänkte jag kasta in handuken, men sen kom jag på att så skulle Rocky aldrig gör, man ska härdas.
Allting avslutades med att jag var tvungen att äta en köttbulle med kletet i, herregud tänkte jag, men till min förvåning smakade de köttbulle och inte ihopblandad kompost eller någon annat läbbigt.
Det finns som sagt inget ont som inte har nå gott i sig.