Angelica

Okej, lugn. Nej jag kan inte. Jag mår hemskt, jag åker om en vecka, fatta om en vecka flyttar jag till USA, visst jag längtar till värmen, men just nu känns allting bara pressat. Jag har inte packat, inte fått mitt visum (får det dock 4/8), inte köpt flygbiljetter, ingenting. Jag jobbar 45 timmar i veckan, börjar 6 varje morgon så när jag kommer hem är jag helt slut.
Mitt tillstånd kallas PANIK!
Och på det känner jag en oerhörd ångest att jag inte har tid att springa lika långt och inte lika ofta.
Andas
Alla man vill träffa, allt man vill göra, allt känns bortprioriterat, kunde inte dygnet vara 48 timmar istället?

Helgen, min sista i Sverige ska firas med bravu, Anna sticker till Paris den 10 och jag till USA, därför ska vi ha århundradets fest med rött, vitt och blått som fäger med "tills man stupar" som slag ord. Idag är det inhandling till festen. Kommer bli 15 tummar upp, tänk 90-tals disco med bakverk, bål, chips och popcorn, dip och allt som hör fester till.
På söndag är det 20 års kalas/hej då fest för släktingarna även där med amerikanskt tema, pappa ska göra kräftor, louisianna style som äts direkt på bordet.
Helgen stavas med stora bokstäver.

Förrutom inhandlingen ska Kalle och jag gå ut och käka, han har bokat bord på något hemligt ställe, me love överaskningar.
Är det inte fint när han skriver söta lappar till mig när han ska iväg till jobbet och jag fortfarande sover?
Är det inte underbart när han gör i ordning en överaskningsfin middag på en onsdag? 
Är det inte kärlek när han varit borta i Spanien en vecka och första natten har han bäddat fint och strött rosenblad i hela sängen?
Sånt gör mig glad. Han gör mig glad.

Här sitter jag med min jätte témugg och lyssnar på Lou Reed, Harry Nilsson och Debussy och bara myser, som jag oftast gör nu för tiden. 
Det har verkligen slagit mig att herregud detta är den sista månaden i mitt rum, sista månaden med mina underbara kompisar, sista månaden med pappas mat, mammas och mitt prat, filmkvällar och mys med pappa, sista månaden på jobbet, allting är sista, för nu är det klart, jag flyttar i början av augusti. 4 augusti bär det av till Stockholm för att fixa mitt visum sedan flyttar jag hemmifrån. Och inte bara att jag flyttar till Stockholm, Götet, Linköping eller någonstans i Sverige, nej jag ska flytta till staterna, min livslånga dröm om ett liv i sunny Cali blir sann om en månad. Overkligt men obeskrivligt skönt att bo i värmen, jag och mina muskler kommer må underbarast där och jag bettar att jag inte flyttar tillbaka till Svearike. 

Planen då: Jag och Kalle flyger till LA i början av augusti där vi ska spendera en eller två dagar på hotell, därefter åker vi till SB och jag blir inskriven och förhoppningsvis får jag bo hos en Kalles kompis i början. Sedan flyttar jag ihop med Karlstad tejerna och därefter får vi se. Har lovat Kalle att messa varje dag då det är mat, haha, jag känner att detta blir bra. Några veckor senare kommer min kära pappa och bor hos mig, ska nog göra en lite road trip, han och jag. Hyra motorcykel eller cab och bara dra runt, som vi pratat om sålänge. Skitkul ska det bli. Sedan kommer jag hem i december med Kalle och så blir det svensk jul och Åre för hela slanten. Sedan är det hem igen till SB i Januari och därefter kommer nog mamma och hälsar på, då ska vi dra till San Fransisco, det som hon alltid drömt om. Sedan kommer jag till Sverige i maj nästa år och är här tills augusti. 
Jag känner att nu börjar livet, detta kommer bli dem bästa åren i mitt liv, jag svävar i lycka och förväntan och det är den mest underbara känsla av att nu gör jag någonting av mitt liv, nu blir jag någonting.

Toppen att både jag och Kalle är Washington fans så vi har bestämt att vi ska gå på alla matcher som kommer till CA, det är ju billigare med biljetter på västkusten än östkusten, så det blir toppen. Jag tänker liksom på sånna saker, alla konserter man kommer gå på, alla sportevenmang man kommer att se. Möjligheten att gå till stranden när som helst och veta att nej jag behöver ingen vinterjacka, bara bikini. 
Sedan skolan liksom, juridik, fyra år, läsa allt från fastighetsjuridik till rättsjuridik och brottsmål, allt som jag tyckt varit
spännande. 
Nej nu jävlar börjar livet, eller livet började i och med denna sommar. 
Men fuck vad jag kommer sakna alla här hemma, Anna kommer och hälsar på mig, det är givet, sedan hoppas jag att fam. Löf kommer över någon gång, vore så himla roligt.


  

Jag har varit på road trip, över en dag. Jag, anna och rafael laddade cdboxen, hade med oss skogsbärsmuffins och drog iväg till uppsala en vacker och varm sommardag. Fett bra, vi visade Uppsala hur man steker. Känns bra att man har så underbara vänner som man har så sjukt roligt med. Jag kan säga att jag är på toppen av mitt välmående, toppen av mitt liv och det är fan deras förtjänst! Älskar mitt lag.