Angelica

Visst det är mycket som ska fixas, jag har fått en amerikansk mobil, med ett amerikanskt nummer och jag har ett amerikanskt bankkonto och kort, skaffat matkort på Ralphs (typ konsum kort) vi har fixat en lägenhet. Världens mysigaste, i ett viktorianskt trähus med allting går i vitt och det är mycket fönster, trägolv och högt i tak. 

Det känns bara overkligt allting, overkligt att jag är sambo med killen jag älskar. Helt otroligt är det, han köper champagne och jordgubbar och tappar upp ett varm bad och vi bara myser och har det bra, som bara vi kan ha. Han låter mig aldrig bära någonting, känns som om han skulle kunna gå genom eld och vatten för min skull, han säger hela tiden hur vacker jag är och hur mycket han älskar mig. Han är stolt över mig och tycker det är konstigt att jag vill vara med honom. Helt sanslöst vad han är bra, vacker, underbar och totalt älskad av mig. Allt är på bådas villkor, tre timmar utan honom är en evighet och jag tröttnar aldrig att vara i hans närhet. Vi hittar på saker hela tiden, kan ligga i sängen hela dagen och bara tycka om varandra, gå på stan och drömma om vår kommande lägenhet, planera inredningen i den och bara komma på att nej vi går och käkar på ben n Jerrys trots att kl är sent och vi egentligen borde sova. Helt sanslöst va roligt jag har med honom. Jag är glad att han är min.

Trots att jag älskar llivet här, människorna, miljön, stranden, staden, spontaniteten, den avslappnade stilen, så tänker jag hela tiden på mamma och pappa, jag älskar er, ni är bäst. Jag saknar dem hur mycket som helst. Optimalt vore om jag kunde få ha dem här hos mig,

Sedan saknar jag ju tjejerna back home, Anna, Matilda och alla andra underbara människor som jag håller av. 

Over n out 

Storstekarn